Skip to content

Försvaret av Sverige börjar utanför landets gränser

06 juli 2014

I den säkerhetspolitiska debatten, i efterdyningarna av såväl ÖB:s uttalande om enveckasförsvaret som den pågående Ukrainakrisen, säger nu företrädare för både moderaterna och socialdemokraterna att försvaret av Sverige börjar i Sverige. Det är en hållning som är både fel i sak och moraliskt förkastlig. 

Det är fel i sak för att vi är direkt beroende av stabiliteten i vårt närområde. Det är omöjligt att tänka sig en väpnad konflikt i Baltikum eller i Östersjön, som inte skulle påverka svensk säkerhet.Det är moraliskt felaktigt för att Sverige, med det läge vi har i Östersjön, har ett särskilt ansvar att bidra till säkerheten regionen. Det ryska agerandet i Ukraina visar att det inte alls är otänkbart med väpnade konflikter i vår mer direkta närhet. I ett sådant läge vore det orimligt att tänka sig att Sverige, med vår militära förmåga, skulle stå innanför de egna gränserna och titta på.

Sedan 2009 säger svensk säkerhetspolitisk doktrin att ”säkerhet byggs i samverkan med andra”. Sverige kommer inte, sägs det, stå passivt vid händelse av att ett grannland eller annat EU-land skulle komma att angripas. Vi förväntar oss också att andra agerar på samma sätt om vi skulle bli angripna, vilket emellertid fått kalla handen från de länder som skulle kunna vara aktuella. Såväl Natos tidigare generalsekreterare som USA:s nuvarande ambassadör har varit tydliga med att Sverige inte kan räkna med stöd från Nato så länge vi inte är medlemmar. 

Den här säkerhetspolitiska linjen är delvis ett resultat av att den försvars- och säkerhetspolitik som förts de senaste decennierna har varit väldigt inriktad på internationella insatser. Vi har på ett väldigt tydligt sätt bidragit till att bygga säkerhet tillsammans med andra i Balkan, i Afghanistan och utanför Afrikas horn. Och så länge vi deltagit i större förbandsinsatser har det funnits en tydlig linje. Men allteftersom att Sveriges internationella insatser dragits tillbaka har vi sett sett en pendelrörelse tillbaka till det rent nationellt inriktade försvaret och vad menar vi då med att vi bygger säkerhet i samverkan med andra?

En socialdemokratiskt ledd regering måste efter valet fylla den säkerhetspolitiska doktrinen med ett tydligt innehåll. En säkerhetspolitisk linje är ingenting värd om den bara består av ord.

Den andra, i detta sammanhang, stora politiska utmaningen under den kommande mandatperioden är att hålla emot de ganska populistiska strömningarna som vill återgå till att göra försvaret av territoriet till den enskilt dominerande uppgiften. En s-regering måste även hitta sätt att samverka med andra länder, utan att behöva göra avkall på den egna militära alliansfriheten eller utmana andra Östersjöländers medlemskap i Nato. Här blir det viktigt att fördjupa samarbetet med Finland, men även att hitta möjliga områden för samverkan med de Natoländer som finns kring Östersjön.

Västvärlden är krigstrött efter långa och kostsamma militära insatser i bland annat Balkan och Afghanistan och vänder sig allt mer inåt.  Vi får inte glömma bort att vi alla har en skyldighet att hjälpa varandra i nöd. 

Även militärt, om så krävs.

[Publicerad i Tvärdrag 2-2014.]

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. P-O Rehnquist permalink
    06 juli 2014 18:10

    Menar du att vi ska samverka med Finland och NATO, men inte gå med i NATO? Att ta ut alla fördelar men inte bidra med skyldigheter är väl om något en moraliskt förkastlig väg. Eller menar du att vi bör ansluta oss till NATO?
    I övrigt håller jag med om din bedömning av läget och riskerna.

    • Anders Eriksson permalink*
      07 juli 2014 8:47

      Jag tycker att vi ska samverka med Finland och Nato och jag tycker att vi ska hitta vägar att delta i den kollektiva säkerheten i vårt närområde. Det finns inte någon opinion för ett medlemskap i Nato, så oavsett vad jag tycker eller inte tycker så kommer vi inte att gå med i alliansen i överskådlig framtid. Men oavsett relation till Nato, så kan vi inte isolera oss och se oss som stående utanför den gemensamma säkerheten.

      • P-O Rehnquist permalink
        07 juli 2014 8:58

        Opinionen för NATO svänger så sakteliga i Sverige till mera positiv. Och Finland har en statsminister som vill verka för NATO-medlemskap. Ska politiken bara invänta vad opinionen vill så lär inte mycket bli gjort. Som en av dina partifränder uttryckte det; politik är att vilja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: