Hoppa till innehåll

Utredning om försvarspolitiskt samarbete

28 december 2013

Ekot rapporterar idag att regeringen kommer att tillsätta en utredning att se över Sveriges försvarspolitiska samarbeten. Det ligger nära till hands att tänka att utredningen är om inte ett resultat av, så i alla fall relaterad till den diskussion som Europeiska rådets möte i december hade om den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken (läs slutsatserna på regeringens webbplats). Att denna översyn kommer till tror jag inte bara är bra, utan att den till och med är nödvändig.

Den långa, svenska traditionen av alliansfrihet och neutralitetspolitik, präglar fortfarande den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Detta trots att den förda politiken i realiteten allt mer internationaliserats och placerat Sverige i ett internationellt sammanhang. Politiskt fick denna internationalisering något av ett kulmen i och med att riksdagen fattade beslut om den solidaritetsförklaring som säger att Sverige inte kommer att stå passivt om ett grannland eller annat EU-land angrips. Utvecklingen har pågått länge, i såväl stort som smått. Jag minns själv från min militärtjänstgöring hur de startkablar vi hade till terrängfordonen var av Natostandard och enligt senaste numret av Försvarsmaktens personaltidning Försvarets Forum deltog Sverige i 45 internationella övningar under 2013 vilket nästan är en fördubbling sedan 2003 då Sverige deltog i 25.

Denna internationalisering har, i mångt och mycket, skett i det tysta och utan debatt. Detta har gjort att alliansfriheten och neutralitetspolitiken fortfarande är utgångspunkten för hur många tänker kring dessa frågor. Så kunde till exempel ledande företrädare för centerpartiet i en debattartikel förra året, påstå att svensk säkerhetspolitik bygger på en doktrin vi lämnade redan 1992. För att en verklig försvars- och säkerhetspolitisk debatt ska kunna äga rum och vara fruktsam, måste den utgå från de nu rådande förhållandena. Förhoppningsvis kan resultatet av denna utredning bringa klarhet i detta, i alla fall till del, varför den är mycket välkommen.

Men den är också välkommen, för att den förhoppningsvis kan samordna samarbetet. Idag deltar Sverige, utöver de rent bilaterala samarbetena, främst i tre olika försvarspolitiska samarbeten. Inom EU deltar Sverige i den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken (GFSP), med bland annat stridsgrupper, inom Nato deltar Sverige som partner i Partnerskap för fred (PFF) och det nordiska försvarssamarbetet sker inom ramen för Nordefco (Nordic Defence Cooperation). Samtliga dessa samarbeten är överlappande då det är samma länder som utgör basen för de respektive organisationerna. Trots detta kan det ibland upplevas som att de olika samarbetena konkurrerar med varandra om de allt mer begränsade resurser som finns inom inte bara den svenska utan också de europeiska försvarsmakterna. Förhoppningsvis kan en utredning se helheten och balansera det svenska deltagandet i dessa olika samarbeten, för ett mer optimalt utnyttjande av resurser på ett sätt så att det bidrar till svensk försvarsförmåga.

Jag kommer inte att gå in ytterligare på vikten av internationellt samarbete, det har jag skrivit om bland annat här och här. Istället nöjer jag mig att konstatera att jag har stora förhoppningar på denna utredning och att den kan vara till stor gagn för svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt.

Här är regeringens pressmeddelande om utredningen. 

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: