Hoppa till innehåll

Vilken av världarna väljer du?

11 november 2010

Robert H Frank
Frånsprungen. Hur ökad ojämlikhet drabbar medelklassen

Arkiv förlag
2009

Frågor kring jämlikhet och ojämlikhet har hamnat på dagordningen i den svenska politiska diskussionen. Radioprogrammet OBS! har haft ett flera veckor långt tema om jämlikhet och Richard Wilkinsons och Kate Picketts Jämlikhetsanden är en av de mest diskuterade böckerna.

Det är förmodligen ingen slump att det sker just nu. Ojämlikheten i Sverige ökar och slår hårt mot dem som befinner sig i de lägsta inkomstgrupperna. Men även de som befinner sig i mellangrupperna – det som vi populärt kallar för medelklassen – drabbas när ”the filthy rich”, som New Labour uttryckte det, drar ifrån. Robert H Frank, ekonom vid amerikanska Cornell-universitetet och regelbunden kolumnist i the New York Times, belyser förtjänstfullt hur och varför, i sin bok Frånsprungen, som nyligen kommit ut på svenska på Arkiv förlag.

Utgångspunkten i boken är att den kontext, alltså det sammanhang av vardagliga och professionella relationer, i vilken en människa ingår spelar en stor roll för hennes konsumtionsmönster. Med andra ord, det som är gott nog i en kontext är det inte i en annan. För att läsaren enklare ska kunna följa bokens fortsatta resonemang, ber Frank läsaren genomföra två tankeexperiment där man får välja mellan två världar.

I det första exemplet är världarna identiska på alla sätt förutom ett. I värld A bor läsaren i ett hus på 200 kvadratmeter, och alla andra i hus på 300 kvadratmeter. I värld B bor läsaren i ett hus på 150 kvadratmeter och alla andra i hus på 100 kvadratmeter. Även i det andra exemplet är världarna identiska på alla sätt förutom ett. I värld C har läsaren fyra veckors semester per år och alla andra har sex veckor, och i värld D har läsaren två veckors semester per år och alla andra har en vecka semester.

Frank menar att de flesta skulle välja värld B, där man har ett hus som är relativt större än människor runt omkring, och värld C, där man har mer ledigt i absoluta tal även om man har mindre ledigt relativt sina medmänniskor. Detta kallar han för positionella, som i det första experimentet, och icke-positionella, som i det andra exemplet, nyttigheter. Något förenklat, kan man uttrycka det som att positionella nyttigheter framförallt är viktiga i relation till vad andra människor har, medan icke-positionella nyttigheter framförallt är viktiga för individen. Det är därför husets storlek bedöms i relation till andra, medan antalet semesterveckor inte gör det.

I boken refererar Frank till mängder av forskning som på olika sätt visar hur ojämlikhet får negativa bieffekter, exempelvis ohälsa och våldsbrott. För att förstå hur och varför ojämlikheten får konsekvenser för medelklassens konsumtionsmönster är nog Richard Wilkinsons teori om att människor upplever sin underordnade position som stressande en god utgångspunkt. När den underordnade positionen blir tydligare, genom att överklassens konsumtion drar iväg allt mer, kommer människor att agera på individnivå för att minska det synbara gapet. Det kan handla om allt från att köpa en dyrare kostym till att köpa ett större hus i ett mer exklusivt område, för att man tror att detta ska ge positiva bieffekter. Och detta i en tid där realinkomsten för breda grupper, i alla fall i USA, i princip stått still under flera års tid. Därför måste finansieringen ske på något annat sätt. Det är för att förstå detta begreppen positionella och icke-positionella nyttigheter är intressanta. När konsumtionen av icke-positionella nyttigheter får ge vika för konsumtionen av positionella nyttigheter uppstår alltså välfärdsförluster.

För att uppnå en starkare relativ position är människor beredda att arbeta mer, att sova mindre och att flytta till områden som innebär att man får längre pendlingstid till arbetet. Men det ger också en ökad osäkerhet för bredare folklager, genom att människor är beredda att dra på sig större lån och genom att minska sitt individuella sparande. Det som till synes är ett ökat välstånd för bredare mellangrupper, är i förlängningen välfärdsförluster och får till konsekvens att fler upplever minskad subjektivt välbefinnande, det vi i vardagligt tal kallar för lycka.

Men allt är inte mörker. Frank menar att vi kan bryta det här genom en aktiv politik, en politik som skapar andra konsumtionsmönster. Han skissar ett skattesystem som beskattar konsumtion och som gynnar individuellt sparande. Även om det system han skissar är anpassat till amerikansk skattelagstiftning, kan det vara intressant att titta på även i en svensk kontext.

Det är lätt att känna sig nedslagen av den utveckling Frank målar upp, och som vi själva upplever i Sverige. Men i grunden har han en positiv inställning till politikens möjligheter att ändra utvecklingen och att få den att gå åt ett annat håll. Så frågan är inte så mycket om vi kan vända utvecklingen, utan om vi vill det tillräckligt mycket.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: