”Om att vinna medelklassröster”

Blog
Om Mig

”Om att vinna medelklassröster”

24 juni 2009 at 21:06 | In Politik | 17 Comments
Tags: Anne-Marie Lindgren, arbetarklass, Arbetarrörelsens Tankesmedja, medelklass, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, socialdemokrati, val

För den som inte redan prenumererar på Arbetarrörelsens Tankesmedjas nyhetsbrev, kan jag varmt rekommendera att börja. Anne-Marie Lindgren, som är verksamhetschef på smedjan, är nog en av socialdemokratins mest intressanta tänkare just nu. Hennes veckovisa analyser av olika skeenden är briljanta. Denna vecka, som är den sista inför semestern, är inget undantag:

Den givna frågan är då om de kraven är förenliga med kraven från andra väljargrupper, som socialdemokratin också vänder sig till – och med socialdemokratisk samhällssyn. Utmaningen är ju nämligen inte i största allmänhet att få fler medelklassröster; utmaningen är att vinna medelklassröster för en politik, som utgår från våra grundläggande värderingar och från vår grundläggande insikt om att goda villkor för individen beror av hur de kollektiva, samhälleliga, strukturerna ser ut.

[...]

Socialdemokratin måste stå upp för att visst, arbetslöshet ska primärt bekämpas med en politik för nya jobb, men en stark a-kassa behövs ändå, som ekonomisk stabilisator i lågkonjunkturer och som skydd för den enskilde i situationer han själv inte rår över. Valfrihet inom den skattefinansierade sektorn är självklar, men eftersom skattepengar inte räcker till allting kan vi inte ha obegränsad privat etableringsrätt där. Det ska vara enkelt att starta företag, och nyföretagande ska uppmuntras, men inte på bekostnad av de anställdas sociala förmåner eller löner under avtal.

Och ställer man så höga krav på den offentliga servicen som storstadsmedelklassen gör, då måste man också vara beredd att betala de skatter som finansierar den.

Läs här!

17 kommentarer »

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Det är inga problem att få intellektuella tjänstemän att förstå socialdemokratiska grundvärderingar och se vilken samhällsnytta de kan resultera i. Problemet för dessa grupper är att de inte vill bli tilltalade som om de vore mindre vetande och mindre värda därför att de inte ingår i LO-kollektivet.

Comment av hillary2 — 24 juni 2009 #

Svara
Jag tycker att indelningen av samhället i över-medel-underklass är ett liberalt knep för att splittra arbetarklassen och försvaga samhörighetskänslan i klassen vars ena del blir under- och andra delen medelklassväljare.

Genom att definiera samhället som arbetarklass vs borgarklass och företräda arbetarklassen med arbetarklasspolitik kommer vi vinna tillbaka våra egna väljare som under valdagar väljer soffliggande framför valurnor. Jämför man valdeltagandet mellan rika och fattiga områden så ser man behovet av skapande av incitament för de fattigare att gå och rösta. Välj våra egna väljare och satsa på att få dem rösta än att fiska andras röster.

Comment av Reza Javid — 25 juni 2009 #

Svara
Om vi tror oss veta att de flesta har benefit av en socialdemokratisk regim ska vi framföra det. Ordet arbetare borde tas bort och utbytas mot löntagare. Vi lever på 2000-talet. De stora löneskillnaderna men inte skatteskillnaderna finns mellan privat och offentlig sektor. Arbetare i privat sektor är numera oftast högavlönade och många av dem röstar med plånboken. Massor av tjänstemän i den offentliga sektorn är lågavlönade. Kvinnor är i båda sektorerna felavlönade.
Beteckningen ”Våra väljare” påminner om en unken svunnen tid. Vi prenumererar inte på väljare. Det är som med demokratin. De/den måste återvinnas varje dag.
SAP har trovärdighetsproblem och det är detta problem vi måste övervinna. Vi bör enligt min åsikt inte jaga människor till valurnorna utan ge dem så mycket framtidshopp att de VILL rösta. Partiledningen har ett mycket stort ansvar i detta.

Comment av hillary2 — 25 juni 2009 #

Svara
@Reza Javid
Jag håller delvis med dig. I marxistisk mening är det fel att tala om arbetar-, medel- och överklass utan att istället prata om arbetar- och borgarklass, med svårbestämda mellanskikt runt omkring. Men för att kunna förstå samhälleliga tendenser måste vi kunna prata om medelklassen som en grupp som delvis skiljer sig från arbetarklassen, om vi för enkelhetens skull def8inierar den ungefär som LO-kollektivet.

@hillary2
Tjänstemän är i stor utsträckning arbetarklass. Visst, löntagare kan vara ett bättre och mer inkluderane begrepp, men det är också ett begrepp att det är så brett att det i praktiken är oanvändbart. Även en VD är löntagare.

Comment av Anders Eriksson — 25 juni 2009 #

Svara
Ann-Marie Lindgren är en mycket klok kvinna. Och dessutom inte rädd för att vara självkritisk. Hon har ju inte direkt stått vid sidan av utvecklingen, men hennes stora förtjänst är att hon inte låter dogmatisk. Jag önskar att fler av ”förnyarna” kunde ha hennes inställning.

Comment av Calle Fridén — 25 juni 2009 #

Svara
re Anders Eriksson

även en VD kan vara socialdemokrat!

Comment av hillary2 — 25 juni 2009 #

Svara
@Calle Fridén
Hon visar ju också att förnyelse inte nödvändigtvis handlar om anpassning till en i grunden marknadsliberal agenda.

@hillary2
Absolut, men en VD kan aldrig vara arbetarklass. Och poängen var just att begreppet löntagare är så brett att det blir obrukbart.

Comment av Anders Eriksson — 25 juni 2009 #

Svara
Dra åt fanders Anders Eriksson. Du förmätne säkert av ädel adel arbetarklass.

Comment av hillary2 — 26 juni 2009 #

Svara
- Konstigt.
  
  Comment av Ola — 29 juni 2009 #
  
  Svara
@hillary2
Ursäkta? Men visst, tar argumenten slut är det alltid lämpligt att ta till personangrepp.

Comment av Anders Eriksson — 26 juni 2009 #

Svara
Ja, ursäkta mitt vredesutbrott – om du vill,

men även ett personangrepp kan innehålla ett visst mått av sanning
Huruvida det finns eller ej i detta fall är emellertid inte längre av något intresse för mig att veta, men jag hoppas att du innerst inne förstod vad jag gav uttryck för och varför jag blev vred.

Comment av hillary2 — 26 juni 2009 #

Svara
@hillary2
Nej, faktiskt inte. Jag konstaterar att en VD inte kan vara arbetarklass, om begreppet över huvud taget ska ha någon mening för att kunna förstå samhällsutvecklingen. Därmed inte sagt att en VD inte kan vara socialdemokrat, för det är självklart att så är fallet. Det finns inga likhetstecken mellan arbetarklass och socialdemokrat, eller ens löntagare och socialdemokrat. Begreppen fyllr helt olika funktioner.
Och nej, jag är varken särskilt mycket arbetarklass eller adel.

Comment av Anders Eriksson — 26 juni 2009 #

Svara
Re: Anders Eriksson

För mig klingar ordet arbetarklass som någon form av föråldrad identitetsbeteckning även om Marx använde det ordet i sin förklaringsmodell, men den är inte alla väljare bekant med.
Jag kan önska att vi byter ut ordet klass mot socioekonomisk grupp och inte sammankopplar det med ordet arbetare. Kön är visserligen också en identitetsbeteckning men den variabeln hade inte Marx i sin modell. Det finns mycket kvar att analysera

Comment av hillary2 — 27 juni 2009 #

Svara
Proletär är den som är egendomslös och som måste sälja sitt arbete för sin utkomst. Bourgeousie är den som lever av arbetsfri inkomst. I den definitionen är givevis den välbeställde direktören som är anställd en tvättäkta proletär. Medan pensionär Andersson, som lever på avkastningen av AP-fondernas kapital, befinner sig i bourgeousiens fack.

Klassteoretiskt tugg blir svårt i dagens samhälle. Det kan då kanske vara mer fruktbart att gå tillbaka till socialismens uppgift, nämligen ett samhälle med frihet för alla.

Comment av Per Tenggren — 06 juli 2009 #

Svara
Tack Per Tenggren. Du tillhör tydligen inte ”kyrkvärdarna i S”
”Ett samhälle med frihet för alla” måste enligt min åsikt ha som främsta mål att ge så många som möjligt möjlighet att försörja sig själva. När jag för två år sen tog upp en fråga jag tyckte borde prioriteras och det NU – var att ge ungdomar plats och utrymme på arbetsmarknaden. Knappt någon reagerade. När jag däremot kommenterar på en S-studentblogg att det finns även ett problem ”i andra ändan” – att ”få håller till pension” – att den reella pensionsåldern ligger långt under 65 års ålder. DÅ kommer det ett rundmejl från huvudkvarteret inom några dagar med mina ord ”att hålla till pension”…
Problemet med våra åldersstigna höga representanter (no offense är 62 själv) är att de inte längre har BLICK för vad som är viktigt att göra NU – innan det är för sent – De verkar mest identifiera sig med sin egen generations intressen och ta in en del opportuna idéer för att kunna hänga med och hänga kvar…

Comment av hillary2 — 07 juli 2009 #

Svara
@hillary2: För skojs skull, definierar du mig som en av ”kyrkvärdarna”?

Comment av Anders Eriksson — 07 juli 2009 #

Svara
Anders

Det var inte dig jag tänkte på, men jaaa, du passar kanske in bland dem?

Comment av hillary2 — 07 juli 2009 #

Svara