Dubbel bestraffning som regeringspolitik

15 juni 2009 at 18:56 | In Politik | 3 Comments
Tags: , , , , , ,

Idag skriver den vansinnigt lärorika bloggen Ekonomistas om att andelen som går ut gymnasiet med toppbetyget, alltså 20.0, ökar. Faktum är att andelen ökat tiofalt sedan 1997. Samtidig som denna utveckling, har vi fått allt fler rapporter om att nya studenter på universitet och högskolor är allt sämre förberedda för högre studier. Det går alltså, tyvärr, inte att se den ökade andelen elever med toppbetyg som ett utslag av bättre studieresultat.

Exakt vad detta beror på tänker jag inte spekulera i, det har jag inte alls på fötterna för att göra. Vad som däremot är säkert, är att det finns människor som av olika anledningar inte klarar av att hänga med i denna utveckling. Och för dessa blir det allt tuffare att ta sig fram, då konsekvensen av betygstrenden är att det blir svårare att komma in på högre studier. I alla fall på statusfyllda utbildningar och lärosäten.

Därför är det extremt märkligt av Regeringen att, bland mycket annat, föreslå att möjligheten att läsa upp godkända betyg på Komvux. Om jag inte är helt ute och snurrar ska dessa betyg även i fortsättningen vara möjliga att tenta upp, men det är otroligt svårt att göra om det har gått flera år sedan man sist satt i skolbänken. Det här får naturligtvis konsekvenser, inte minst för skolans funktion som språngbräda för social rörlighet. Regeringens utbildningspolitiska är uppenbarligen att skomakaren skola blifva vid sin läst.

SvD, DN, Marie Granlund (s)

Utredarna, Christermagister, Peter Andersson, Mona For President, Yvonne Ruwaida m.fl.

3 kommentarer »

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. ”/—/ att skomakaren skola blifva vid sin läst.

    Vad är detta för en HELTOKIG verbform, uppenbarligen ansedd som ett arkaiserande inslag? Reseach, please!

    Kommentar av ex-lärare — 16 juni 2009 #

    Svara

  2. En snabbgoogling visar att ordparet ”skola blifva” använts en hel del genom tiderna. Exempelvis i Ellen G. Whites I den store läkarens fotspår:

    ”Många af dem, som sålunda blifva omvända till Kristus, skola blifva redskap i Guds hand till att verka för andra inom sin klass.”

    Sen är det klart, jag använder ”skomakaren” i singular. Om det blir en annan verbform, får du gärna rätta mig. Jag är inte utbildad svensklärare.

    Kommentar av Anders Eriksson — 16 juni 2009 #

    Svara

  3. Oj, oj, ni lyckliga ungdomar! Så här ligger det till. Verbformen skola är ju dels infinitiv (=grundform). No problem ! Men var dels också plural . Du verkar ana, att det är där skon (lästen?) klämmer.
    JAG satt i skolbänken den dag ( 1946?), då vår lärare förkunnade, att vi nu slapp ifrån gisslet att i skrift använda de spec. pluralformerna av verb. Vi voro lättade, vi blevo glada och vi gingo hem trallande…

    Kommentar av ex-lärare — 16 juni 2009 #

    Svara

Kommentera

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.