En Ny Giv

Så här dagen efter valet, finns det ganska mycket man skulle kunna säga. Det vore exempelvis sjukt enkelt att raljera över de tämligen genomskinliga försök att spinna valresultatet, som arbetarrörelsens ledning försöker sig på. Men det känns dels mest destruktivt och dels som att slå in öppna dörrar. Istället skulle jag vilja titta lite på vilka som röstade på socialdemokraterna igår, och kanske framförallt vilka som inte gjorde det.

Enligt SVT:s vallokalsundersökning röstade kring 45% av de LO-anslutna arbetarna på (s), vilket – rätta mig om jag har fel – är något lägre än i riksdagsvalen men ändå ett ganska tryggt stöd för socialdemokratin i de fackliga leden. Utanför storstäderna är även där stödet för socialdemokratin tämligen starkt, något som bland andra Peter Gustavsson och Magnus Ljungqvist skrivit mer om. Peter noterar även, och tangerar det jag reflekterat över, att klassröstandet ökar. Och därmed kommer jag till frågan om vilka som inte röstat på socialdemokraterna – den progressiva medelklassen.

Valets mest positiva framgång i mina ögon, var Miljöpartiets massiva ökning. Det är bara att lyfta på hatten, de har bedrivit en snygg och bra valrörelse samtidigt som de lyckats ligga rätt i två av de stora frågorna de senaste åren – klimat- och integritetsfrågorna. Att (mp) i det närmaste fördubblade andelen röstande nationellt är en sak, men än större är att de är tredje största parti i Stockholm, efter Moderaterna och Folkpartiet. Bryter man ner siffrorna än mer lokalt, går det att konstatera att de är största parti i stora delar av södra Stockholm.Det ligger nära till hands att konstatera att de som stödjer Miljöpartiet är en progressiv medelklass, som borde vara en grupp som även skulle kunna attraheras av en modern, progressiv socialdemokrati. Men som i nuläget inte gör det.

Jag inser svårigheterna att göra någon form av klassanalys av valresultatet utifrån valdistrikt i en stad jag är ny i, och knappt känner och vänder mig därför några mil norrut. I Uppsala är Miljöpartiet bara ett par, tre procentenheter efter Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet som är de tre stora. Även här går att konstatera att socialdemokraterna är starka i de områden vi ska vara starka, som Gränby, Nyby och Gottsunda. Däremot fullständigt dominerar, tillsammans med Piratpartiet delvis, Miljöpartiet studentområdena. Studenter är förvisso en lättrörlig grupp, men det är en grupp som för bara några år sedan, i Uppsala, var massivt röda. De är nu massivt gröna, och lila.

Nog om valkretsar, vad är slutsatserna att dra utifrån detta. De som en masse slöt upp bakom firma Wetterstrand-Eriksson, den progressiva medelklassen, är en grupp socialdemokratin måste kunna vinna om vi över huvud taget vill vara en politisk kraft att räkna med annat än i våra kärnområden. Frågan som måste ställas, och som jag hoppas att även ledningar på samtliga nivåer tar med sig, är hur vi ska kunna göra det och samtidigt behålla vår identitet som socialdemokrater.